Hej. Undrar hur du kom över din senaste kärlek? går igenomdet nu och håller på att dö. Älskar din blogg, tack för du är tillbaka!

Hej du anonym! Tycker jag börjar få otroligt många kommentarer av anonyma människor. Börja visa vem ni är!!
Och så var det här med kärlek, ja om man frågar mig ''hur går det med killarna?'' så får man oftast svaret ''jag har inte tid för sånt, men om det kommer något jag tycker om så tar jag det''. 
Jag letar inte efter någon men det finns inte en sekund av mitt liv där jag inte önskar jag hade en pojkvän, men det känns som det inte finns någon i närheten som faller mig i smaken. Jag har så stora krav egentligen, och man måste ha en speciell personlighet. Man ska få mig att ledirekt så fort ''partner'' hör av sig och bry sig om mig.

Men det här med att komma över en kärlek är så otroligt svårt om det verkligen var något bra och varade länge. 
Mitt senaste '''förhållande'' på '''g'' vad man kan kalla det var egentligen väldigt kompilicerat, men jag var lycklig och det var poängen med alltihop, jag fick allt jag önskade mig och lite till. Tills det gick överstyr och jag fick säga ifrån.
Det tog mig tid att komma över honom, jag grät hela dagar. Stängde in mig på skolans toaletter och lät tårarna rinna, det är viktigaste av rehab tror jag. Jag ville absolut inte prata om det och jag försökte visa mig så stark som möjligt framför allihopa. Men tillsist kom en äldre kille och pratade med mig, en väldigt bra vän. (nämner inte namn)
Han pratade med mig nätter långa, dagar ut, och svarade på alla frågor jag hade inom mig.  Alla mina '''varför,hur då,vem,när, hur vet du'' frågor. Alla mina frågor blev inte besvarde på det jag hoppats men det fick jag försöka svälja. Jag hade mitt stöd hos honom, han var som en ryggrad under den tiden. Sen med tiden blev jag istället arg då jag började höra rykten om otrohet osv. Så det var mitt sätt egentligen.
Jag trodde aldrig jag skulle komma över det, jag var så svag då. Men en liten hemlighet var att jag började snacka med en annan kille (kärleksvis) så det blev jag ju glad av.
Prata med någon, behöver inte vara din bästavän,familj,nära lr kära, utan någon som förstår dig.

Hade både skolavslutning igår och gick på studentfest. Har fortfarande inte fått in att jag aldrig kmr gå in i ett klassrum och inte se mina vänner sitta där längre. Blir mest jobbigt att börja om på nytt och försöka få en bra start, nya vänner o lärare.

Studentfesten för Jovana var så himla rolig, dans hela kvällen och massor av god mat. Typ tre tallrikar burek o pita speciellt. Mår allt annat än bra idag.

Hej Sandra! Jag är en av dina vänner, och eftersom jag skäms så extremt för detta så vågar jag inte prata om det. Så tänkte fråga på din blogg om du hade kunnat skriva ett inlägg om den här frågan. 
- Eftersom vi har samma vänner så vet jag hur de beter sig, men på lärarmiddagen så stod vi brevid varandra och någon erbjöd dig att ta ett blåss, och du sa nej och var lugn, jag har länge velat sluta och kanske få en bättre relation med min pappa.