Nu har jag äntligen startat datorn och ska sätta mig för att läsa lite överallt o lyssna på musik o sådant soft, mår inte speciellt bra, vet faktiskt inte vad det är med mig. Känner mig sårbar och tom, har inget att säga till någon. 
Känns som ingen som verkligen förstår mig, och när de i min närhet kommer o frågor så blir jag bara irreterad. 
Det är däför jag gillar att jobba ibland, för då måste all fokus vara på barnen. 

Trycket imorgon och jag är inte alls glad över de, vill inte dit längre. Jag med mitt stora hjärta kan säga att jag verkligen hatar mitt hår, det är så fucking kort. Medan alla kommer komma där med fint rakt långt platt hår så kommer jag här.. VILKET DEPP INLÄGG men måste kunna uttrycka mig någonstans.
Iallafall så ska tjejerna hem till mig och fixa sig sen så kör min pappa oss dit. Var som sagt o solade en stund för att hinna med bussen, någon från klassen som kan kommentera detta inlägget om sv/so berättelsen, förstår verkligen nada.