Det flesta som känner mig tillräckligt bra vet att jag är riktigt känslig, men det gäller endast vissa saker. 
T.ex om du berättar för mig att någon har dött så blir jag självklart ledsen och sitter mest tyst och bara är förvirrad.
Men om du sedan läser en gammal konversation från den personen det är då jag bryter ihop, det är jag inte får mina tårar att sluta rinna. När jag blir påmind av personen eller när de visar något de sagt. 
Jag gråter aldrig inför människor, jag hatar att visa mig svag inför anför andra och därför hellre går in någonstans och får ut de och kommer ut med ett leende. Om du krossar mitt hjärta då blir jag som sagt stum och nästan stannar i tiden, men om jag blir påmind av den personen eller läser någon annan stans om att den har skrivit någonting det är då brister. 

Jag tycker alla förtjänar att bli älskade, vare sig du är tjock,smal,mullig,benig har mer fett runt magen eller mer vid låren om du har mer finnar än andra och listan kan fortsätta för ingen är perfekt helt enkelt. 
Jag ser dagligen människor som verkligen har den dröm kroppen jag drömmer om varje natt, den kroppen jag önskar jag såg i speglen, den kroppen jag kunde visa upp. Jag sätter upp mål varje gång jag ser en sådan människa med smala ben och kan gå med självförtroende bland folk. Att jämföra mig med människor jag ser ingår i mina dagliga rutin, att ständigt känna mig fulare än de andra. Att äta en kaka mer än vad jag borde gjort ger mig ångest och demprimerad hela kvällen. 
Lägger mig i sängen och försöker sova medan tankarna är borta någonstans och försöker räkna ut hur många kalorier jag åt denna dagen. Och jag är säkert inte ensam om att känna att man inte räcker till o att man inte ser tillräckligt bra ut bland sina super snygga vänner. 
Precis som att jag inte trivs i att gå i shorts eller något som visar mina ben så trivs vissa inte att gå i bikini för att deras är bröst är små och deras mage som för något år sedan var platt har gått och blivit tre fett kuddar.
När vi kollar runt och ser att människor går ner i vikt eller tränar fram sina lite fylliga lår så bryter vi ihop och undrar varför de inte fungerar för oss, varför vi fick oturen att antingen inte kunna gå upp i vikt när vi äter eller att du går i vikt när du äter. När du har en vän som inte går upp i vikt och du själv är den som går upp vikt, det är tufft att ni båda äter likadant men ändå är det bara du som förändras. 
Att du inte får bort fettet på de stället du önskar när du sliter på gymmet, när du torterar dig i skolan med att äta mindre portioner när det är din favorit mat. När alla tjejer går ut o äter o du får välja en kyckling sallad medan det andra kan äta hur mycket pizza det vill. 
Om jag får säga det så kallar jag det tur, att inte knappt har något fett på kroppen. Men de som är i den situationen mår dåligt över att de saknar kurvor. 
Precis som om att man inte vill sätta sig i ens kille knä för man ska väga för mycket så finns de vissa som inte vill sätta sig där man ska känna benet igenom jeansen. Att kunna gå i snygga magtröjorna på sommaren medan vissa gömmer sig i pappas stora t-shirt. Detta är något alla går igenom och vare sig du är den ''smala'' typen eller den ''tjocka'' typen, och du jämnt blir påmind av alla hur man egentligen ser ut.
Där din närmasta vän sitter och försöker övertala dig att du redan är tillräckligt bra som du är, som egentligen är onödiga timmar av snack. För i slutet är den åsikten man bryr sig om är vad man själv tycker. 
Med detta vill jag säga att ingen där ute är ensam om detta.